Kycklinggryta med Curry, ett recept från mormor

Alltså, detta är mitt favoritrecept när det gäller kyckling, i alla kategorier. Det härstammar från mormors tid, då hette det kokt höns i currysås. Ett trevligt långkok.

Detta behövs, till att börja med:

  • En hel kyckling, ekologisk, vägrandes minst 1,3 kilo.
  • 3 morötter, medelstora
  • 1-2 gula lökar
  • En purjolök, den vita delen.

Skölj och torka av kycklingen, lägg den i en stekgryta. Täck kycklingen med vatten, häll i 0, 75 matsked salt. Låt koka upp och skumma av. När allt skum är borta, lägg ner grönsakerna i grytan och låt koka i 45 minuter till en timme. Det viktigaste är att kycklingen är helt klar. Skär i kycklingen och kontrollera att köttsaften är klar.

Plocka upp grönsakerna och sila av skyn som blivit av kyckling-koket. Skyn ska användas till såsen. Lägg kycklingen åt sidan.

Såsen:

  • Ta minst tre matskedar smör och smält det i stekgrytan. När det är smält, bryn en matsked curry och 4 teskedar grillkrydda (märks det att jag gillar grillkrydda?)kyckling i curry
  • Blanda i 3 matskedar mjöl eller motsvarande mängd Maizena, och eventuellt mer smör.
  • Häll skyn över redningen när grytan står på hög värme. Det brukar bli cirka 7 deciliter. Blanda ner följande ingredienser i såsen: En deciliter hemgjord kycklingbuljong eller 1,5 matsked av Bongs ekologiska kycklingfond, 1 deciliter laktosfri grädde, visp eller mat, saften av 1/4 citron, 1-1,5 tesked socker och, om ni vill ha mer sälta, en tesked av Renée Voltaires lantbuljong. Låt såsen stå och puttra på låg värme och bli riktigt gul.
  • Bena ur kycklingen och skär köttet i fina, små grytbitar. Koka ris eller potatis, beroende på vilket ni önskar. Lägg ner de kokta morötterna från kycklingkoket i såsen. Lägg ner kycklingbitarna och låt alltsammans koka upp.
  • Servera morötter och halverade cocktailtomater, alternativt morötter och en vanlig grönsallad till grytan som tillbehör, förut ris eller potatis.

Det blev inget skrivet om assistans i detta inlägg, men hoppas att ni tycker om det ändå.

Hälsar,

Hanna

Lämna ett svar

Stäng meny