För två dagar sedan skrev jag ett inlägg tillägnat Lill-Babs och att leva för stunden, i nuet. Idag, mina vänner, har jag stannat en stund.

I torsdags eftermiddag fick jag genom en bekant reda på att figurerna Lollo och Bernie skulle medverka på Eventet ”Gotlands hem och trädgård” samt ”Resemässan” på Wisby Strand. Trots att figurerna endast skulle uppträda några minuter, så bestämde jag och mannen oss för att köpa biljetter och åka dit. Hela familjen åkte, inklusive bonusdottern och hennes sambo.

Som vanligt blev det superstressigt för mig på morgonen. Allt tar ju längre tid, framförallt när jag är stel och vädret är lite åt det kallare hållet. Jag sa åt familjen att åka i förväg, men de ville vänta. Tre minuter efter utsatt tid kom vi fram till vår destination, kastade oss ur bilen och in till de redan dansande och sjungande Lollo och Bernie. Helt ärligt såg jag inte om Mojje var med, fast barnen sa att han var det. Dock såg jag något helt annat, något som fick mig att helt släppa min irritation över att min försening hade förstört vår utflykt. Vet ni vad jag såg? En överlycklig liten kille, kramandes sin stora idol.

Han höll fast och höll om, i flera minuter stod han så. Det ni, det värmde mitt hjärta och jag njöt verkligen av att bara vara. Jag fick vara med om ett ögonblick, ett sådant som en stoppar längst in i hjärtat och bevarar för evigt. Dessutom fick jag själv också uppleva lite bus.