Tillägnas Annelie Roswall

I början av sommaren 2002. Vi sitter på gräset, han bakom mig och håller om, stadigt och omslutande. Vi gungar till musiken. ”Fält av guld” blir senare vår låt. Den kommer alltid att förknippas med den tid i livet då vi var unga och nyförälskade, en tid då ingenting var omöjligt.

Det är så mycket jag förknippar med dig. Från början; Gitarren som spelade ”Lille Katt” när jag var tvungen att vila mitt brutna ben på fritids. Ridstövlarna som du kämpade så hårt med att få på mina stela fötter och ben. Chokladbollarna som jag fick efter badet på torsdagarna.

December 2001. Skivan ”I midvintertid: En jul på Gotland” gick varm när jag överlevde den absolut svåraste tiden i mitt liv. Jag trodde att jag skulle dö, istället mötte jag kärleken. Vi skyndade att älska.

November 2003. Vi fick barn. Hon, den första av dem, fick din dotters sång av sin pappa på sitt dop.

April 2005. Du och Bittis sjöng min mormor till hennes sista vila. Så oändligt sorgligt, men ändå vackert. Mormor fick sluta värdigt, så som hon önskat, och tack vare er blev begravningen en dag att minnas. ”Gunatt siv gutt” är så mycket mormor. Men också så mycket barnen. Jag sjöng den sången för mina två äldsta barn när de var små.

Åren gick. Jag följde din och Ainbusk musik, fast på avstånd och utan smärta i själen.

2014. Vårt tredje barn döptes, och våra löften förnyades, efter tio år som gifta. Du sjöng så vackert, pappan spelade med hela sin själ. Till sist överraskades jag, av Robins sång till mig. Ni gjorde den tillsammans till ett minne för livet.

Nu. Vi möttes på banken idag. Jag fick en kram som vanligt. Jag saknar dig ibland. Vi måste ta en fika snart.

Stort grattis på din födelsedag idag!

Kram!

Hanna