Fingrar flätar band av kärlek- Till minne av Esmeralda, ”lilla hjärtat”

Nära tre år har passerat sedan jag senast skrev någonting. Det är en lång tid, i vissa sammanhang. I andra väldigt kort. Tre knappa år är oftast en väldigt liten del av ett liv... För mig har dessa tre år inneburit en ny början. Och fortsättningen av resten av mitt liv. Jag har lärt mig mycket under tiden, tiden som också varit en resa. Under resans gång har jag än en gång lärt mig betydelsen av tacksamhet, oändlig kärlek och att ta vara på här och nu. Det…

1 kommentar

Gamla hus och nya fönsterglas- är det möjligt?

Jag bor i en relativt nybyggd villa, den är inte byggd igår, men heller inte vid sekelskiftet. Dessutom har vi renoverat en hel del, både inuti och utanpå huset, så med mina mått mätt äger jag ett hus av modell nyare. Men det finns en annan sida av myntet också. Jag är på ett sätt uppvuxen i ett hus som byggdes under 1900-talets början, det var min mormors. Där vistades jag nästan varje helg medan hon var i livet. Min mormors pappa hade byggt huset själv. Med sina…

0 kommentarer

Skrivtorka, försvunna extrakilon, nya tag och så en fantastisk film

Flera månader har gått. Men nu är det dags. Dags att väcka liv i bloggen som jag har varit så stolt över. Erkänner villigt att den fantastik varma sommaren som både hunnit komma och gå sedan jag skrev sist, bidrog med en ordentlig skrivtorka, tyvärr. Nya tag nu. Spännande saker väntar. Uppfräschning pågår, på många plan, vilket kommer att märkas. Jag har inte någon gång förut skrivit om min vikt, vad jag kan minnas. Rätta mig om jag har fel! I ärlighetens namn har jag sedan vår yngsta…

0 kommentarer

På gång igen

Det var ett tag sedan nu. Men nu är jag här igen. Jag har varit både borta och hemma sedan sist, bildligt och bokstavligt. Jag har behövt, och använt tiden till, att fundera. Fundera över sådant som jag anser att vi människor över lag är dåliga på att ta oss tid till att tänka på. Ah, tänker ni som känner mig, 40-årskris på gång? Nej, hörrni, det får allt vänta ett litet tag till. Men tid till eftertanke är viktigt. Att sätta sig ner och tänka på det…

0 kommentarer

Du är så positiv, du är så stark

Är ord jag ofta får höra. Jag har oftast en positiv framtoning, jag försöker hitta någonting bra i det mesta och lösningar ligger aldrig långt borta för mig. Men, är jag stark? Jag avskyr att bli kallad stark. För vem avgör om det är så? Den, eller de, som ser den positiva och lösningsfokuserade Hanna? Den, eller de, som ser den förhållandevis ungdomliga och moderiktiga Hanna, hon med det långa håret? Troligen. Min framtoning, eller min fasad, om ni hellre vill kalla det så, lurar nog en del.…

0 kommentarer

Sjunga, gunga, det är skönt

Igår var en sådan dag. Jag har haft det kämpigt med mitt grubblande i några dagar, mest på grund av allt pusslande med sommarschema och att få våra sommarplaner att gå ihop med assistenternas önskemål. Nu är det klart, och alla är nöjda! Jag, familjen och assistenterna. Vi har till och med firat med en lunch på ett av Visbys trevligaste caféer. Jag borde vara lugn nu, eller hur? Nja, inte riktigt. Tankarna flög och for, ännu igår. Vi åkte på en utflykt, jag, Robin och alla barnen.…

0 kommentarer

Kärleken har många ansikten- stöd Kiwis fight

Att leva här och nu. De senaste två årens kamp har fått mig att bli bättre på det, även om jag absolut skulle kunna göra mer för att ta vara på varje värdefull sekund. Att se det lilla i det stora. Att inte bli bitter, utan se det som en faktiskt har. Jag menar inte att det inte ska vara tillåtet att ha dagar då en är ledsen, ångestfylld och trött på livet, nej jag menar i det stora hela. Att bjuda någon på en fika, om än…

0 kommentarer

Grattis till dig finaste Annelie, från fält av guld

Tillägnas Annelie Roswall I början av sommaren 2002. Vi sitter på gräset, han bakom mig och håller om, stadigt och omslutande. Vi gungar till musiken. "Fält av guld" blir senare vår låt. Den kommer alltid att förknippas med den tid i livet då vi var unga och nyförälskade, en tid då ingenting var omöjligt. Det är så mycket jag förknippar med dig. Från början; Gitarren som spelade "Lille Katt" när jag var tvungen att vila mitt brutna ben på fritids. Ridstövlarna som du kämpade så hårt med att…

0 kommentarer

Högskoleprov i arla morgonstunden

Så gjorde då bonusbarnet äntligen sitt högskoleprov. Jag tror att det är en lättnad för henne att det äntligen är gjort, för hon sa efteråt, när jag frågade hur det kändes att "Nja, jag skulle inte vilja göra om det". Naturligtvis var bonusmamman på plats med varm, hemlagad, mat. Det är det minsta hon är värd, min älskade bonusunge. Vi i övriga familjen hade ätit köttbullar med kokt potatis, sås, rårörda lingon och broccoli. Därför la mannen en extra portion i en matlåda som också kan användas som…

0 kommentarer

En spännande dag och en fantastisk lunch

Idag hade jag lite egentid med min älskade. Först ett spännande möte och sedan en härlig lunch. Alltså, jag åt den godaste Club Sandwish någonsin, hittills i mitt liv! Den var vegetarisk (med marinerad quorn, avokado, soltorkade tomater, grönsaker och ceasardressing) och det är inte jag som har gjort den, nej. Vi var på Fiket, ett ställe som ligger i Visby Centrum. Jag har tidigare undvikit att gå dit på grund av lokalens belägenhet, det är ett gammalt hus, trångt och med trappor. För 20 år sedan hette…

0 kommentarer