Igår var jag och den mest älskade mannen på en finstämd konsert. ”DU OCH JAG FARSAN”, Jack Vreeswijk och CajsaStina Åkerströms fantastiska hyllning till sina fäder.

CajsaStina har följt mig sedan jag var tonåring och låten som hon och Åsa Jinder har gjort, ”Av längtan till dig” är för mig starkt sammankopplad med min och min mans kärlek till varandra. Låten sjöngs till oss utav Robins vän, samtidigt som en annan vän spelade nyckelharpa. Detta var under vårt första bröllop, den 28 augusti 2004. ”Av längtan till dig” spelades så klart under kvällen igår. Även Jack spelade en egen låt. Han skrev den för att han hade en kompis som alltid var olyckligt kär, berättade han. Tyvärr minns jag inte hela texten, eller ens hela titeln, men jag noterade en strof i mobilen, för att minnas den. ”Vem tror på evig kärlek?”

Ja. Vem tror på evig kärlek idag? Jag gör det. Därmed inte sagt att jag tar den för given. Jag försöker vårda och ta hand om den, för en vet aldrig vad som händer i livet. Jag, vis av erfarenhet, vet att imorgon kan det en har vara borta. Nej, jag syftar inte på vår kärlek, utan på livet i övrigt, och människor som jag har träffat i allmänhet. Allt varar inte för evigt, och kvällar som den igår ger mig möjlighet att ta tillvara på det fantastiska som är vi.

Ett annorlunda inlägg, men värt lite eftertanke, eller hur?

Hälsar,

Hanna