Mitt hår, min historia, min styrka

Detta är inte sponsrat inlägg, bara ett öppet och ärligt, om kontrasterna mellan att leva med olika typer av hår Mitt hår. Om ni bara visste hur mycket av den styrka som alla säger att jag har och utstrålar som sitter i mitt hår. När jag var barn och ungdom hade jag alltid kort hår, eftersom jag inte kunde borsta och sköta ett längre hår på egen hand. Då jag är en person som är mycket mån om mitt utseende, var det inte ovanligt att jag stod 45…

0 kommentarer

Influensan tog oss, men jag har något viktigt att berätta

Snälla ni, läs detta, dela sedan vidare. Jag tror jag har ett budskap att förmedla! Hela familjen har varit sjuka i drygt en vecka. Influensan slog hårt i år, därav min frånvaro med få inlägg. Nu är jag tillbaka, dock inte med ett nytt recept. Det här inlägget kommer att handla om något helt annat, eller annat och annat... Assistans. Att skriva om ämnet är för mig att blottlägga min själ, mitt innersta. Jag tycker väldigt illa om att lämna ut mig, är mån om mitt privata och…

2 kommentarer

Inbjudan

En inblick i den personliga assistansens vardag? Ottilia Barnard, mamma till ett barn med personlig assistans, berättar om hur hon och hennes familj lever sitt liv med personliga assistenter och det annorlunda barnet. Ottilia är även delägare i Barnards assistans, ett familjeägt assistansbolag på Gotland. Hon kommer berätta om sitt företag och sina drömmar om och förhoppningar på, personlig assistans i framtiden. Hanna Edman, ägare av ett eget assistansbolag, men framförallt representant för LaVita assistans på Gotland, berättar om sin mångåriga erfarenhet både av att leva med, och…

0 kommentarer

LaVita Assistans skapade nya förutsättningar

  I skiftet mellan sommaren och hösten 2017 stod jag i ett vägskäl i mitt liv. Skulle jag fortsätta i gamla hjulspår, eller kasta mig ut i det okända, utan att ha något förutbestämt mål? Ni ska veta att jag funderade. Nästan så pass att jag var på väg att ge upp, ge upp och sälja mitt aktiebolag, och därmed göra mig arbetslös. De två senaste åren hade varit tuffa. Problemen med min egen assistans avlöste varandra. Vid årsskiftet 2015/2016 var jag och min familj med om något…

0 kommentarer

Om att behöva assistans och ett särskilt märke på sina trosor

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Björn Borg- Sportmode online Det här inlägget kommer att vara annorlunda i jämförelse med de jag tidigare har skrivit. Och det beror absolut inte på att det är ett inlägg som till viss del innehåller reklam. Att jag väljer att göra reklam för Björn Borg har faktiskt sin historia. Okej, det här kommer att bli något utelämnande, men jag tror att det kan vara av nytta om någon som själv har assistans läser. De kan även vara av nytta för andra människor, jag…

1 kommentar

För några år sedan…

Jag ville vara som andra-numera är jag hellre mig själv! Jag kommer ihåg vilka drömmar jag hade kring assistansen när detta skrevs. Måste tyvärr medge att jag inte är lika oskuldsfullt naiv längre. Det bor en inre oro i mig numer. Fast artikeln var fin, en av de få som jag har blivit nöjd med.

0 kommentarer

Söker stabila assistenter

Ett halvår är långt kan en tycka. Det hinner hända en hel del. När en som jag har assistans, är ett halvår faktiskt ingenting i tid. För er som inte vet, tar en rekryteringsprocess lång tid. Eller, lång och lång, en får räkna med en månad, enligt mig. Först ska en annons läggas ut, sedan ska intervjuer hållas och till sist ska personer provas. Avtal ska skrivas och både rekryteringsobjektet och jag ska känna av och delvis lära känna varandra. Vid närmare eftertanke, skulle jag säga att denna…

0 kommentarer

Jag kliver ut ur min tystnad

Detta inlägg skrev jag på Facebook den andra november i år. Vill dela det har på bloggen också, som en inledning, en försmak på vad "Assistans" som kategori kan komma att innehålla: Jag brukar inte skriva så mycket på sociala medier. På Facebook delar jag mest inlägg och kommenterar vad andra skriver. Jag behöver vara privat, jag är van att hålla på min integritet och är inte bekväm med fenomenet ?alla känner alla?. Men nu är min gräns nådd, ja, långt överskriden. Nu kliver jag ut ur min…

0 kommentarer

Konsten att veta när en kyckling är färdigstekt…

Hur vet en att kycklingen som är i ugnen verkligen är genomstekt och därmed möjlig att äta utan att bli sjuk? Ja, de flesta vet nog. En kyckling, eller en filé för den delen, är färdig när köttsaften är helt klar, och inte rosa. Om stektermometer används så ska den visa mellan 72 och 82 grader i innertemperatur, beroende på vilken fågel och vilken del det handlar om, har jag lärt mig. Jag gillar dock inte stektermometrar, oberoende av sorter och modeller. Nix. För jag kan inte sticka…

0 kommentarer